Vändpunkten

En speciell upplevelse eller ett möte med någon som förstår kan förändra så mycket. Plötsligt känns allt annorlunda och hamnar i ett helt nytt ljus. Nya tankar och drömmar dyker upp och ger kraft att ändra riktning – att vända om.

Förståelse och stöd

Hat upphör inte med hat, utan endast med kärlek. Detta är den eviga regeln.Buddha

Om man vill hjälpa någon som har fastnat i ett destruktivt beteende så är det viktigt att visa förståelse och att kunna skilja på sak och person. Det kan man göra genom att förklara för personen:

Jag tycker illa om vad du gör, men jag hatar dig inte som människa.

Den som valt att bryta med en destruktiv grupp och vill ändra sitt liv behöver hjälp med att bygga upp nya relationer och tänka framåt. Att bli accepterad och insläppt i gemenskapen bland nya människor kan vara svårt för den som är känd som fientligt inställd. Genom att bemöta en sådan person med förståelse kan du göra stor skillnad.

Brev

  • Ofta oförstående

    Min erfarenhet är att många (inte alla) som växer upp i kärleksfulla hem, är rätt så ofta oförstående och har inte särskilt mycket till övers för dom som kommer från en annan bakgrund än dom själva. Jag känner inget större förtroende för de människor som kommer från bättre förhållanden än jag själv.

    Magnus
  • Alla borde få en andra chans

    Förut tyckte jag att alla skinnskallar och rasister m.fl. var helt sjuka i huvudet eftersom de hatade mörkhyade och för att de slog ner en massa människor. Men nu när jag fått reda på att det oftast beror på dåliga relationer i hemmet så tycker jag också lite synd om dem. Fast jag tycker fortfarande att sakerna de gör är hemska. Men jag tycker att alla borde få en andra chans.

    Katarina
  • Hur kan jag hjälpa?

    Så om man har en vän som super, snusar och sånt, hur kan jag hjälpa honom?

    Fredrik
  • Jag är rädd att han ska trilla dit

    Jag kommer från en familj med en mängd problem: mamma var mentalsjuk och begick självmord när jag var sju år. Pappa var rasist och gjorde allt fel när vi växte upp. Nu bor jag i en fosterfamilj och min bror bor på ett vårdhem. Jag har klarat mig bra, har höga betyg, världens bästa kompis och världens bästa fosterfamilj. Men min bror då? Svårt att säga, han pratar inte med mig längre, vi har tappat kontakten. Kanske känner han en viss trygghet i knarkets värld, men ändå inte! Han är en bra pojke och kan skilja på rätt och fel. Men jag är rädd att han ska trilla dit. Vad ska jag göra så att det ALDRIG händer? Jag är stark, men VAD är han? Pappa ignorerar oss. För honom finns det bara två problem: min bror och jag!

    Olivia

Brev

  • Hoppas kunna hjälpa andra att lämna hatet

    Jag har själv varit nynazist i fem, sex år och kände igen mig mycket i föredraget. Om en person inte får kärlek av sina föräldrar försöker personen finna det i något annat. Jag fick kärlek, eller rättare sagt uppskattning, av de främlingsfientliga vänner jag fick när jag blivit en som dem. Jag hamnade i slagsmål med invandrare ofta och allteftersom jag ”segrade” i slagsmålen så blev jag mer uppskattad. Eftersom jag aldrig tidigare blivit uppskattad så kändes det bra att hålla på med det liv jag levde. När jag nu ser tillbaka på det jag gjort ångrar jag mig väldigt, därför håller jag nu på med att försöka gå med i EXIT1. På så sätt kan jag visa att jag verkligen ångrar det jag gjort och hoppas kunna hjälpa andra att lämna hatet eller att inte bli en sådan person som jag var.

    Anton

Att ge någon sitt stöd handlar mycket om att finnas där och ta sig tid för samtal. Men även ett uppmuntrande sms eller mail kan vara ett sätt att visa att man bryr sig.

Man kan inte påverka någon utan att ha en relationAnders Carlberg, Fryshuset

INTE VACKRAST I VÄRLDEN

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant och det som är som det är inte måste vara konstant. Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det, gör det ni gör och aldrig får nåt för det, låter ni bli finns ingen annan där som gör det.

Ni som går dit ni går utan att någon annan styr er, ni som får era sår utan att ni blir martyrer. Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer, glömmer era fiender men aldrig vänner, gömmer och hjälper människor ni inte känner.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon, det är i vad ni ser.

Ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta, spelar inga spel och skiter i det korrekta,
som vågar vara snea och defekta.

Ni är inte vackrast i världen…

Åh, hur ni lyckas inspirera,
få mig att vilja orka mera,
utan att jag känner mig sämre
eller måste prestera.
Åh, hur ni lyckas exaltera,
få mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster.
Det lyser igenom när man ser er.

Så ni är vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och jag ser det i era ögon,
där ser jag vad ni ser.

/ Låttext av Emil Jensen

Musiken intar en central plats och man arrangerar konserter och diskotek och erbjuder dessutom ungdomar att mot en avgift hyra replokal. För skateboardåkarna finns fina möjligheter till träning i Fryshusets skatehall.

Fakta

  • FRYSHUSET – ett centrum för medmänsklighet

    Fryshuset såg dagens ljus i Norra Hammarbyhamnen, i ett stort och slitet gammalt fryslager, och döptes därför till just Fryshuset. Bakom detta låg en lyckosam kombination av engagerade människor och föreningen KFUM Söder i Stockholm, som hade bedrivit föreningsliv bland ungdomar på Söder ända sedan1890.

    På Fryshuset pågår ett intensivt arbete för att stödja barn och ungdomar med sociala problem, men samtidigt är Fryshuset en öppen mötesplats för alla. Fryshuset har i dag verksamheter i Stockholm, Göteborg och Malmö.

  • Ett myller av aktiviteter

    Fryshuset omfattar bland annat gymnasieskola, grundskola, skatehall, baskethallar, danssalar, konsertarena, musikstudios, restaurang och replokaler. En mängd olika projekt/verksamheter pågår ständigt inom Fryshuset. Några av dem är: ABF (kvällskurser i dansoch musik), Arenan (konserthall och idrottshall), Barn till ensamma mammor, Brobyggarna (goda manliga förebilder för unga pojkar), Emerich Roth mot våld och rasism, EXIT i Sverige, Gymmet, Lugna Gatan, Replokaler, Rockmusikerlinjen (RML), Teater Fryshuset och Stockholm Skatepark.

EXIT hjälpte mig att hitta tillbaka

Personen i denna intervju har valt att vara anonym. Han växte upp på en mindre ort i vad han själv beskriver som en trygg familj, med pappa, mamma och två bröder. Det gick bra för honom i skolan och han var duktig inom idrott och därför populär bland kompisarna. Ändå drogs han till ett gäng nynazister som han sedan levde sitt liv tillsammans med från det att han var 15 år tills han fyllde 21.

Vad tror du det var som gjorde att just du drogs till nynazismen? Vad blev din länk in?

– När jag gick i nian skulle jag göra ett arbete i skolan om andra världskriget. Jag valde att intervjua en kille på orten som var känd för att ha nazistiska åsikter, han var tre år äldre än mig. Ju mer han berättade, desto mer intresserad blev jag. Jag märkte också hur andra såg upp till honom och vilken respekt han fick. Han uppmuntrade mig att slå mig ihop med honom och jag blev mer och mer involverad, började hjälpa till med att dela ut flygblad, ordna träffar och propagera för nynazismen på olika vis. Egentligen hade jag det bra hemma och det fanns inga speciella problem. Men i lågstadiet hade jag blivit mobbad och det hade jag aldrig kommit över. Jag ville på något vis ge igen och visa att jag var någon, ingen skulle få sätta sig på mig igen.

Hur reagerade dina föräldrar? Försökte de få dig att tänka om?

– När de förstod vad jag höll på med så blev de väldigt upprörda. De förbjöd mig att träffa de kamrater som var engagerade i nynazismen och förbjöd mig att åka på möten och träffar. Det gjorde mig bara ännu mer arg och jag vägrade att lyssna. Om de i stället försökt diskutera med mig i lugn och ro så hade jag kanske börjat tänka efter själv och förstått vad jag höll på med. När jag var 17 år orkade inte mina föräldrar längre, utan jag blev placerad i en fosterfamilj. Men det fungerade inte heller och till sist ordnade socialen eget boende till mig och allt gick bara mer överstyr. I den vevan dömdes jag bland annat för misshandel och åtalades för hets mot folkgrupp. Jag misshandlade till och med min egen pappa.

Vad var det som fick dig att känna att du måste försöka ändra på ditt liv?

– Det var två saker. Dels så kände jag att allt började bli väldigt upptrappat och allvarligt på ett obehagligt sätt. Vid ett tillfälle kom vårt gäng i bråk med ett gäng militanta vänsterextremister från AFA (Antifascistisk aktion) i samband med en demonstration. I tumultet halkade jag till och föll, och jag kände för ett ögonblick att jag var väldigt illa ute. Det var en otäck upplevelse. Dessutom hade jag träffat en tjej som jag var ihop med och hon hade inte alls samma åsikter som oss i gänget. Det blev till sist ohållbart. Hon övertalade mig att kontakta EXIT.

Hur kunde EXIT hjälpa dig?

– Direkt när jag ringde fick jag en kontaktperson som skickade mig biljetter till Stockholm så att jag kunde träffa honom personligen på Fryshuset. Vi fick god kontakt från början och det kändes fantastiskt bra att ha någon att prata med som varit i en liknande situation som jag, och som förstod vad jag gick igenom och hur jag kände mig. Vi hade kontakt ett par gånger per vecka under ca två års tid. Ibland ordnade EXIT träffar där vi som valt att bryta med olika destruktiva gäng kunde träffas och diskutera och stötta varandra.

Vad har varit det allra svåraste med att bryta med ditt gamla liv?

– I början hände det några obehagliga saker, två gånger punkterade någon däcken på min bil t.ex. Och jag undrade naturligtvis vad som skulle hända därnäst. Men det lugnade ner sig och jag blev aldrig utsatt för hot eller misshandel från mina forna kamrater. Däremot var det fruktansvärt jobbigt att lära sig hur den verkliga världen fungerar. Efter sex år tillsammans med min ”nynazistfamilj”, där vi umgåtts dagligen, lyssnat på Vit makt-musik tillsammans och låtit hat och våld styra allt vi gjorde så blev det en chock att plötsligt stå där ensam och inte förstå hur livet ”där ute” fungerar.

Vad lägger du din energi på i dag? Är det något du brinner för?

– Det känns viktigt för mig att göra något för att hjälpa ungdomar och försöka förhindra att de hamnar där jag varit. Dels är jag tränare för ett seniorlag i fotboll, dels är jag sedan sju år kontaktperson i socialtjänsten och fungerar som stöd för ungdomar som har problem. Och så har jag min sambo och mina två barn som betyder mycket för mig. Jag trivs med mitt liv i dag!

Fakta

  • EXIT – en utväg

    EXIT är ett projekt som ingår i Fryshusets verksamhet och startades på initiativ av Emerich Rooth. Det finns många ungdomar som vill bryta med rasistiska och nazistiska organisationer – men som inte vågar. För dessa ungdomar kan EXIT vara vägen till ett nytt liv.

    Att lämna den grupp människor som man under lång tid sympatiserat med, varit lojal mot och känt en stark gemenskap med, är inte lätt. Oavsett om det gäller ett gäng nynazister, ett kriminellt mc-gäng eller en religiös sekt så kan man känna en stark oro för att hamna i ett ”ingenmansland”, där man är tillbaka i ensamhet och utanförskap. På den ”rätta sidan” av samhället finns ingen som tar emot en och bland de gamla vännerna betraktas man som förrädare och avhoppare. Rädslan för repressalier från de före detta vännerna kan bli ett stort och hotfullt problem. Det är helt enkelt inte tillåtet att lämna gemenskapen.

    Eftersom problematiken är densamma oberoende av vilken grupp man vill lämna så samarbetar EXIT med andra organisationer som stödjer personer som vill kliva av, t.ex. Passus (kriminella gäng) och CIDES (destruktiva subkulturer) – som båda finns inom Fryshuset – samt Stiftelsen FRI (religiösa sekter).