Förintelsen

Vad hände under Förintelsen? Hur kunde detta ske? Vem eller vilka bar ansvaret? Vad hade kunnat förhindra det som hände? Och vad kan förhindra att det någonsin sker på nytt?

Vi får inte glömma?

Umgänget med det förflutna är en viktig del av vår tillvaro och något som förenar alla människor i både tid och rum. Vi har alla ett behov av tid – av dåtid, samtid och framtid. Att förstå de sammanhangen kallas för historiemedvetande. Och för att kunna förstå behöver vi minnen och sätt att hantera dessa minnen.

”Att tänka är att jämföra med det förflutna” skrev den tyske nationalskalden Friedrich von Schiller (1759–1805). För att skapa något nytt, tänka i nya banor, måste man våga ta itu med det som varit. Många av de brev som Emerich fått vittnar om att vi är många som känner så också i dag.

Brev

  • Det är viktigt att komma ihåg det som hänt

    Det har pratats så mycket om Förintelsen att chocken och fasan nästan inte känns längre. Men när jag såg Emerich stå framför mig livs levande, kom det så inpå mig. Han var inte död, han andades, gick och han pratade.

    Han pratade om sina upplevelser som fånge i olika koncentrationsläger, hur han slets från sin familj och aldrig mer återsett dem. Allt kändes så verkligt, så nära. Jag kunde se de magra människorna, lidandet, smärtan.

    Jag tycker det är väldigt bra att Emerich vill komma runt i skolor och prata om det som hänt honom. Det är viktigt att komma ihåg det som hänt så att det inte upprepas.

    Jenny
  • En händelse likt Förintelsen får inte upprepas

    Att vara åhörare på en sådan här föreläsning är en psykisk påfrestning. Men det här måste pratas om, en händelse likt Förintelsen får inte upprepas. Vi måste lära oss att inte vara så rädda för varandra. Vi måste lära oss att se andra än oss själva. Vi lever i en spegelvärld där vi bara ser oss själva.

    Frida
  • Ändå finns det de som förnekar att Förintelsen har ägt rum

    Jag tycker det är mycket bra att du är ute och föreläser om sådant här. Det är viktigt att världen aldrig glömmer förintelsen av över 6 miljoner judar. Som tur är finns det otroligt många bevis och fortfarande finns det personliga vittnesmål från överlevande som du.

    Ändå finns det de som förnekar att förintelsen ägt rum, jag har svårt att förstå hur de kan blunda för alla historiska fakta. Det är få historiska händelser som är så väldokumenterade som andra världskriget. Det går helt enkelt inte att bortförklara enligt min mening. Kanske kan det som du och Patrik gör, när ni är ute och föreläser på skolorna, få dem övertygade om motsatsen. Det startar i alla fall en diskussion och de människor som har fördomar och missuppfattar blir ifrågasatta. Kanske kan det leda till att de till slut överger sina fördomar och vanföreställningar.

    Elin
  • De så kallade historierevolutionärerna

    Jag blir orolig när jag märker att det i dagens samhälle finns människor som förnekar att allt detta ägde rum, de så kallade historierevisionisterna. Trots att det finns dokumenterade bevis och människor vars ärr ej ännu läkt och som aldrig kommer att läka, förnekar de allt. De förnekar att folk plågades och dog. Sådant skrämmer mig!!!

    Dimitra
Vad – och med hjälp av vilka dokument och föremål – väljer vi människor att minnas eller glömma? Och vem är det som väljer – och väljer bort – i den processen?