Barnet

Vad är det som formar ett barn på vägen till en vuxen människa? Är familjen viktigast? Eller skolan? Samhället? Vännerna? Eller kanske varje medmänniska? Vad behöver ett barn för att må bra och utvecklas? Och vem ser och reagerar om något går snett?

Skola och fritidsaktiviteter

För barn och ungdomar som har det besvärligt där hemma – kanske med misshandel, alkohol eller helt enkelt ingen som får dem att känna sig älskade – kan dagis, skola och olika fritidsaktiviteter vara de enda trygga miljöerna. De vuxna som de träffar där blir deras förebilder och kan få dem att känna sig sedda och kamratskapen med andra elever styrker dem.

För andra kan hemmet vara den största tryggheten i tillvaron, medan tiden i skolan i stället blir ett obehagligt lidande där de utsätts för mobbning och utfrysning och kanske känner sig otillräckliga, ensamma och värdelösa.

BLAND LEKSAKSGEVÄR OCH LINJERADE BLOCK …

Dagis och skolor är de platser som förutom hemmen påverkar ett barn mest. Framtidens åsikter och värderingar formas till stor del i dess kuddhörnor, klassrum och korridorer. Bland leksaksgevär och linjerade block gestaltas en karta att gå efter genom livets kuperade terräng. Det är platser som kan trycka ner individer långt under ytan, eller kasta livbojar för att rädda det som redan är på väg ner mot djupet. Förskola och skola behöver resurser. Lärarna behöver utbildning, inte bara i matte och historia, utan i att se människor. Det behövs en stämning där barn lär sig värdet av varandra, lär sig hur lika vi är. Att hur du än ser ut, var du än kommer ifrån eller har varit med om så skrattar och gråter vi på samma sätt. Vi glädjer och oroar oss. Vi behöver varandra.

/ Ur Jorunn Hellmans uppsats ”Sjung med mig om nya tider”, ett av de vinnande bidragen i Emerichfondens uppsatstävling 2010

Brev

  • Jag skolkade mycket

    Jag har flyttat runt mycket. Ett år på varje ställe. Inga riktiga kompisar. Jag blev ”blyg”, mobbad, utanför, och jag skolkade mycket. Till slut flyttade jag till min pappa och här har jag bott i 2 år. Men det är inte problemfritt här heller. Men jag har det bra. Jag har haft kompisar som förstört sina liv med knark och alkohol, och jag såg på. För jag kunde inget göra. Det var hemskt.

    Maria
  • Man grinar när man går hem

    Jag och min kompis i klassen blir nertryckta av en kille i klassen nästan varje dag och det är så jävla jobbigt. Vi orkar inte längre och lärarna ser och hör, men gör ingenting. Vi försöker strunta i honom men han fortsätter säga fula saker och sitta och picka på oss. Vi säger åt honom att han ska sluta men han fattar inget. I går blev det bråk mellan mig och honom. Jag och min kompis borde nog sätta oss ner och prata eller något. Eller vad tror ni att vi borde göra? Ibland stannar jag hemma från skolan för att jag inte orkar med honom. Vissa dagar går han så långt att man grinar när man går hem.

    Malin
  • Ensam

    Att inte ha någon bra relation till någon, att inte bli tagen på allvar, att vara utanför och mobbad, har gjort att jag inte känner mig trygg bland andra människor och att jag tror att alla ser ner på mig. Att inte veta hur man pratar och är social med andra, att gå omkring ensam på alla raster och känna sig osynlig, har gett mig dåligt själförtroende. Därför är jag väldigt inbunden, sorgsen, rädd och ilsken. Jag vet inte hur jag ska komma ur det här.

    Malena
  • Han mobbade och hotade

    På vår skola finns det många olika gäng, det är gängbråk varje dag. En slår en annan och den som blir slagen hämtar sitt gäng och vice versa. Skolan försöker dölja det här. Bara häromdagen blev en kille förflyttad till vår klass för att han mobbade och hotade en tjej i klassen där han gick och för att hon inte skulle anmäla honom.

    Allan

Vad är mobbning?

Det finns olika uppfattningar om vad som kan räknas som mobbning. Någon elev tycker kanske bara att det är ”ett skämt” att rita hakkors i klasskamratens arbetsbok eller att skriva kommentarer på ett rasistiskt forum på nätet och skriva under med kompisens namn. Och när någon säger ifrån så blir svaret: ”Det var ju bara på skoj!”. Gränsen mellan att skämta, att retas, att kränka och att mobba kan vara svår att dra. Och olika människor upplever var den gränsen går på olika sätt. Den som känner sig mobbad och utstött söker ofta gemenskap med andra grupper, ibland med destruktiva sådana.

En vanlig definition på mobbning är: ”När en eller flera individer upprepade gånger och över en längre tid blir utsatta för negativa handlingar från en eller flera individer.”

Det finns skolor som tillsammans med eleverna diskuterat vad mobbning kan vara. Här är några exempel:

  • Blickar, suckar, miner, gester
  • Nonchalera, frysa ut, vända bort ansiktet
  • Låta samtalet tysta när en person kommer in i rummet
  • Anmärka på kläder, utseende
  • Säga elaka saker, ge ökennamn eller ropa fula/runda ord
  • Hota
  • Nypa, hålla fast, tafsa
  • Slå, knuffa, sparka, trycka upp mot väggen
  • Prata bakom ryggen, viska, sprida elaka rykten
  • Gömma, rita på eller förstöra någon annans saker eller kläder

Mobbning kan också ske i form av hot, skvaller, rykten eller kränkande bilder/videofilmer som sprids via sms, mail, mms eller på sajter och communities på nätet.

Vad tycker du?

  • Är mobbning att inte titta upp när någon vill ha kontakt?
  • Hur kan man mobba med bara kroppen?
  • Hur kan man mobba med bara ögonen?
  • Hur kan man mobba med ett sms?
  • Vad är ett acceptabelt skämt och var går gränsen?
  • Vad är skillnaden mellan att retas och mobba någon?
  • Vad är en kränkning?
  • Är det OK att ha roligt på någon annans bekostnad?
  • Är det OK att till sist dänga till den som knackar en på axeln hela tiden, fast man har bett dem att sluta?
  • Har man rätt att slå tillbaka när man blir slagen?
  • Är man befriad från alla skuld om man mobbat under hot?

En viskning kan räcka för att någon ska känna sig utanför och oönskad.

Att stoppa mobbning kräver mod

Att stoppa mobbning kräver ett mod att följa den inre röst som talar om när gränsen är nådd. Man måste våga ta ställning och kanske hamna mitt i en konflikt som man egentligen inte har med att göra. Det krävs mod att som kompis eller lärare ställa sig upp och säga: ”Nej, jag tycker det här är fel.”

  • Det är inte skvaller att berätta om att någon elev mobbas, utan ett tecken på mod och att man bryr sig om.
  • Om man inte berättar så kan det tolkas som om man tycker likadant som den som mobbar.
  • Skolans personal berättar inte varifrån de får sin information – den som vill berätta att en kompis mobbas ska inte behöva vara rädd för hämnd från dem som mobbar.

Brev

  • Vantrivas i skolan

    Sen finns det ju de här ungdomarna som har en massa vänner, som idrottar och är sociala och duktiga och smarta, och som aldrig misslyckas med någonting de tar sig för. De som inte fattar att man kan ge folk en chans innan man dömer dem. Och som är så självsäkra att när de ska jobba i grupp så berättar de för lärarna att de inte vill bli ”sinkade” av någon som inte hjälper till i gruppen lika mycket som dom själva gör. Hade jag hamnat i en sådan grupp, tystlåten och helt osäker på mig själv och rädd att göra bort mig, då hade jag antagligen fått mycket kritik för det. Och de självsäkra hade inte förstått någonting, de hade bara trott att jag var ”lat och dum” Är det så konstigt då att man börjar vantrivas i skolan?

    Viktor
  • Jag har inte tänkt ge upp

    Denna dag gjorde nog åtminstone en liten förändring i alla som såg filmen och lyssnade på ert föredrag. Jag tycker att vår skola är lite som andra världskriget. Allting förstörs och folk plågas, blir slagna, utfrysta och mycket mera. Jag vet inte vad man skulle kunna göra på vår skola, den är sååååååå dålig. Och det finns typ inga som vill göra något, och dom som vill vågar inte. Det är för riskabelt. Man riskerar att bli mobbad för resten av sitt liv. Tro mig, jag vet. Jag har försökt flera gånger men mobbningen mot mig har bara blivit värre. Jag har till och med blivit hotad och spottad på och annat. Men jag vill fortfarande göra något. Jag har inte tänkt ge upp. Varför ge upp när man kan försöka. Man kan till slut inte förlora mer. Det ni gör, gör att de som blir mobbade kan känna en liten styrka. Tack för allt ni gjort och för det ni gör.

    Ewa
  • Tio klasskamrater som bara stod och tittade

    När jag gick i ettan till femman blev jag lite halvt mobbad. Jag kommer ihåg att jag var arg på de fyra personer som var mobbarna, men såhär efteråt så är jag mera arg på de tio klasskamrater som bara stod och tittade och de vuxna som inte gjorde ett skit. (Förlåt uttrycket.) Det bekräftar verkligen att människor är så fega som under andra världskriget och att det faktiskt inte hänt speciellt mycket sedan dess. Jag vill verkligen att fler människor ska fatta att man kan hjälpa någon genom några få ord. Och att det kan betyda helt sjukt mycket.

    Erika
  • Att finnas där

    Föreläsningen fick mig att se världen med andra ögon. Jag förstår nu på ett bättre sätt hur jag som är bland människor som älskar mig kan påverka en människas liv bara genom att finnas där, att sätta mig bredvid någon som sitter ensam, att säga hej till människor i hissen och att erbjuda min hjälp.

    Linnéa

ELEVER, SKOLPERSONAL OCH FÖRÄLDRAR – tillsammans mot mobbning

Det allra effektivaste sättet att motverka mobbning är enligt både Emerich Roth och organisationen Friends att såväl elever som skolpersonal och föräldrar engagerar sig tillsammans.

Läs mer
Stäng
  • 33 % av eleverna anser att de inte är tillräckligt involverade i skolans arbete för att stoppa mobbning.
  • 22% anser att deras skola inte gör tillräckligt för att stoppa mobbning.
  • 29% av elever vet inte vem på skolan som ansvarar för arbetet mot mobbning.
  • 11% av eleverna är rädda för att bli utsatta för mobbning.

/ Källa: Undersökning som organisationen låtit göra bland elever i åldern 14–17 år (2011)

Läs mer om Friends i kapitlet ”Vad kan du göra för att stoppa hatet?”. Se också kapitlet ”Emerichfonden – stöd och uppmuntran för elever och lärare” där du kan läsa om hur elever, lärare och skolpersonal tillsammans kan motverka mobbning, bl.a. genom så kallade SVAM-grupper eller med hjälp av organisationen Friends utbildningskoncept Friendsprogrammet.

Vad görs ute på skolorna?
Enligt Skolverkets mätningar trivs nästan alla elever med sin skola och andra elever. De flesta trivs även med sina lärare och med skolarbetet.

Gör skolorna något mot mobbning?
Andelen elever som upplever att skolan gör mycket för att hindra mobbning och kränkningar har ökat stadigt sedan mätningarna började 1993. Den senaste mätningen från 2009 visade att nästan 80% av eleverna ansåg att skolan gjorde mycket för att förhindra förekomsten av mobbning och kränkningar. Andelen elever som anger att de har blivit mobbade eller trakasserade av andra elever har däremot legat stilla under samma period, omkring 3%. Mobbing är vanligare i årskurs 7-9 där 6%av eleverna sig mobbade eller trakasserade av andra elever, jämfört med 2% i gymnasieskolan. Tillsammans motsvarar detta cirka 28 000 elever i Sverige.

Bemöter elever och lärare varandra med respekt?
År 2009 ansåg 89% av eleverna i gymnasieskolan att elever och lärare bemöter varandra med respekt på den egna skolan, vilket kan jämföras med 70% år 2000. Liksom tidigare år angav gymnasieelever i större utsträckning än grundskoleelever att de och lärarna bemöter varandra respektfullt. Flickor i grundskolan är den grupp som i störst utsträckning angav brister i bemötandet, bland dem angav var femte att elever och lärare inte bemöter varandra med respekt på deras skola.

/ Källa: Ungdomsstyrelsens rapport ”Ung idag 2010”