Barnet

Vad är det som formar ett barn på vägen till en vuxen människa? Är familjen viktigast? Eller skolan? Samhället? Vännerna? Eller kanske varje medmänniska? Vad behöver ett barn för att må bra och utvecklas? Och vem ser och reagerar om något går snett?

Familjen

Familjen har en stor påverkan på vår personlighet. Även om det lilla barnet kan ta intryck av andra vuxna så är det föräldrarna som står barnet närmast under de första åren. Det är till pappa eller mamma som barnet tyr sig för att få trygghet och bekräftelse. För många är familjen den största tryggheten i livet, det är där man kan vara sig själv och känner att man verkligen är älskad och har ett värde.

Men för andra kan det vara just där som de känner sig som mest otrygga och oälskade. De känner ångest, osäkerhet, rädsla och kanske till och med hat mot de människor som finns i deras egen familj. Det här är svårt att föreställa sig för den som inte behövt uppleva det. Många av eleverna berättar i sina brev hur det kan gå till bakom den stängda dörren där hemma.

Brev

  • Min riktiga mamma

    Jag bor hos en fosterfamilj som har fyra egna barn. När jag kom till dom sa dom att dom inte skulle göra någon skillnad på oss, men dom älskar sina egna barn mer. Mina fosterföräldrar säger aldrig att dom älskar mig och jag har aldrig fått en kram av dom. Min riktiga mamma kramade mig alltid, hon sa alltid att hon älskade mig. Hon visade det på alla möjliga sätt.

    Emma
  • Jag kan inte komma ihåg min barndom

    Av egen erfarenhet vet jag att man helst av allt vill radera bort och glömma allt det hemska som man har varit med om i livet. Jag kommer från Libanon och har bott här i Sverige i nio år. Vi flyttade från mitt hemland när jag var nio år. I dag när människor omkring mig frågar hur det var att bo i Libanon, blir jag helt stum och vet inte alls vad jag ska svara. Jag vet att det var krig, jag vet att många människor dog i kriget, jag vet att det var svåra tider. Men ändå kan jag inte komma ihåg min barndom. Jag upplever det väldigt jobbigt att inte komma ihåg min barndom, som är en viktig del av livet. Men jag tror att det är kroppens sätt att försvara sig, nämligen att stöta bort ”onda” minnen som påverkar hälsan i stor utsträckning.

    Anonym
  • Han fick aldrig kärlek

    Jag har svårt med min pappa. Han kan inte visa känslor gentemot mig och min äldre bror. Han och jag har haft svårt sen jag var 13 år, och nu är jag 18. Anledningen är att pappa aldrig fick kärlek när han var liten. Jag önskar han kunde visa kärlek, men nu vet jag lite mer om varför det kan vara omöjligt för honom. Så tack så mycket för det ni sagt.

    Mirre
Ett nyfött barn är som ett tomt kärl, som kan fyllas med kärlek eller hat.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

Efter andra världskriget, då omvärlden fick kunskap om de övergrepp som den nazistiska regimen i Tyskland begått, var man i den internationella gemenskapen (FN) överens om att det var nödvändigt att ange exakt vilka rättigheter varje enskild människa faktiskt hade. Därför skrev man FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som antogs 1948 av FN:s generalförsamling i Paris. Enligt Guinness rekordbok är det dokumentet det mest översatta dokumentet i världen. Det består av 30 punkter (artiklar) som beskriver vad som är varje människas rättigheter – och därmed även skyldigheter.

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap.”

”Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. ---”

”Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.” ”Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla former är förbjudna.”

”Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.”

Ur FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna

BARNKONVENTIONEN

För att värna om världens barn upprättade FN år 1989 regler om vilka rättigheter som varje barn ska ha. Denna lista kallas för Barnkonventionen och gäller för alla barn som befinner sig i de länder som har godkänt konventionen. Nästan alla världens länder har skrivit under Barnkonventionen. Konventionen består av hela 54 artiklar. Fyra av dessa är de så kallade huvudprinciperna:

Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Vad som är ”barnets bästa” är inte alltid självklart och måste avgöras i varje enskilt fall.

Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa, utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.

Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

För att övervaka att alla de länder som skrivit på konventionen också följer den finns det i Genève en FN-kommitté för barns rättigheter – Barnrättskommittén.

Om ett land inte lever upp till det som står i Barnkonventionen så utdöms inte något straff. Men eftersom alla länderna vet vad som står i konventionen så blir de som bryter mot den utsatta för starka påtryckningar och kritik från omvärlden, och det gör att de flesta länder rättar sig efter den

VI ÄR BLOMMOR

Vi är blommor, driv oss varsamt. Vi är jordens hopp.
Låt oss växa vilda och få gå i knopp.
Vi är blommor, bryt oss inte. Gränslös är vår glöd.
Låt oss växa fria utan våld och död.

Ge oss mod att våga glädjas, glädjas tusenfalt.
Lita på oss, ge oss värme, för där ute är så kallt.
Vi är barn och vi är många, vi är jordens salt.
Lyssna till oss, vi är starka, vi kan allt – ja vi kan allt!

/ Barbro Lindgren

Sångtexten ”Vi är blommor” är baserad på Barnkonventionen och har tonsatts av Georg Riedel.
Sången kallas ibland för ”Barnens nationalsång”.

BARN BEHÖVER BLI ÄLSKADE

Jag tror att uppväxten formar en människa mer än kanske något annat. Barn behöver bli älskade, barn behöver omtänksamhet, förståelse och bekräftelse. Ett barn som inte får detta lär sig kanske inte empati. Lär sig kanske inte värdet av människor i sin närhet. Lär sig kanske inte att hantera häftiga känslor utan att gå över vissa för andra tydliga gränser. Det saknas något redan från början, något som personen i fråga antagligen kommer att söka desperat efter i resten av sitt liv. Barn som blir slagna lär sig förmodligen inte lydnad, utan i stället att ta till knytnävarna. Där orden tar slut, tar våldet vid.

/ Ur Jorunn Hellmans uppsats ”Sjung med mig om nya tider”,
ett av de vinnande bidragen i Emerichfondens uppsatstävling 2010

Brev

  • Just dom orden har jag aldrig kunnat säga

    Jag tyckte föreläsningen var bra och den sporrar mig till att göra något konstruktivt. När Patrik [som föreläste tillsamman med Emerich] berättade om hur han ringde sin mamma från fängelset och sa ”Jag älskar dig” till henne så kände jag en klump i halsen. Just dom orden har jag själv aldrig kunnat säga, varken till morsan eller farsan eller ens till mina bröder. Det är hemskt att vilja, men inte kunna.

    Pontus
  • Vi har alltid kunnat prata

    Jag har alltid haft en väldigt bra relation med mina föräldrar, vi har alltid kunnat prata, och jag har alltid vetat att de älskar mig. Jag tror att den vetskapen har hjälpt mig i olika situationer, t.ex. vid deras skilsmässa. Jag visste ju att vad som än hände så skulle båda två alltid älska mig och min syster.

    Ulrika
  • Hur stor betydelse kärlek har

    Jag tyckte era föredrag var väldigt gripande och intressanta. Jag har inte riktigt innan tänkt på hur stor betydelse kärlek har i familjen. När föredraget var slut gick jag direkt och hämtade min mobil och skrev: ”Jag älskar dig mamma/pappa!”

    Louise

Föräldrar som dricker för mycket

Många använder alkohol för att stilla inre spänningar och oro. Men i större mängder får alkoholen motsatt effekt. Människor som är berusade kan utföra handlingar som de aldrig skulle drömma om att utföra om de vore nyktra. Omdömet sviktar och plötsliga utfall av aggression kan göra dem farliga, båda för sig själva och för sin omgivning. Ingen annan drog bidrar till att framkalla så mycket våld som alkohol. Forskning visar att risken för att en person ska begå en våldshandling ökar 13 gånger personen är påverkad av alkohol.

Nästan allt våld som sker i hemmet har med alkohol eller andra droger att göra. Flera av breven ger en bild av hur alkoholen påverkar livet för de barn och ungdomar vars föräldrar dricker för mycket.

Brev

  • Jag tror han spelar fortfarande

    Min pappa har varit alkoholist men han har aldrig slagit mig. Men nu har han gått på behandling för alkohol och spelmissbruk. Han har slutat dricka för länge sedan men jag tror han spelar fortfarande. Han lånar ofta pengar av mig. Nu är han skyldig mig 1200 kr. Men han är ändå världens bästa pappa.

    Johan
  • Träffade en annan som var alkoholist

    När min mamma och pappa var tillsamman var pappa mycket svartsjuk. En gång när mamma kom hem från en fest hade pappa druckit och han frågade mamma vilka hon dansat med. När hon inte svarade så började han slå henne mitt framför ögonen på mig som var två år. Mamma och pappa separerade. Sedan träffade mamma en annan som var alkoholist och som också slog mamma framför ögonen på mig. Så småningom separerade hon från honom också och i dag bor hon ihop med en annan som mer eller mindre är alkoholist han också. Och det har hänt att han sparkat mamma och även dragit min syster uppför våran trappa, som är sexton trappsteg hög, i bara håret. Så ser mitt liv ut i dag.

    Anonym
  • Vuxen lite i förtid

    Min pappa har aldrig direkt slagit mig, men han har hällt saft över mitt huvud när jag råkade spilla när jag var tre år, kastat en sko i huvudet på mig om jag tog för lång tid på mig att knyta, tagit stryptag på mig, låst in mig i en garderob och annat. Det fysiska ”våldet” var mest när vi var små och bodde själva med pappa. Nu när vi blivit äldre är det mer psykisk terror, och det har väl varit det som är jobbigast. Saker som att inte prata med mig på två veckor, men ändå prata om mig med andra i min närvaro. Jag flyttade till min mamma i somras för att jag inte orkade bo kvar. Det har jag otroligt dåligt samvete för, eftersom jag lämnat kvar min storebror och mina två yngre syskon som jag alltid skyddat. Min mamma --- är inte så lätt att handskas med, hon tar inte så mycket ansvar och sover och pratar i telefon hela dagarna, så jag känner att jag fått bli vuxen lite i förtid. Jag har nog aldrig pratat med någon om min barndom. Men det här lättade mig lite, så det kändes rätt att berätta.

    Hanna

Fakta

  • Alkoholism

    Sammanfattande benämning på alkoholberoende, alkoholmissbruk och alkoholskador.

    Källa: NE

Brev

  • Rädd för att leva ett likadant liv som mamma

    Om mamma fick reda på att jag skrev till dig om hennes alkoholproblem skulle hon inte förlåta mig. Hon försöker sluta, hon har varit nykter i några månader nu. Allra jobbigast vad det i mellanstadiet. Min lärare hjälpte mig då, hon gjorde en fantastisk insats. Nu har jag på något sätt lärt mig att sluta in mig i min egen lilla värld när mamma är full. Men jag har inte kopplat bort allt. Ibland gråter jag mig till sömns på kvällarna. Det är inte ofta. Men det händer. Jag gråter inte för att mamma är full, utan för jag är rädd för att leva ett likadant liv som mamma. Men jag har bestämt mig för att mammas alkoholproblem inte ska få tracka ner mig. Jag jobbar hårt i skolan. Och jag är med i en teatergrupp. Jag idrottar också mycket. Jag har bestämt mig för att göra något med mitt liv.

    Anonym