Berättelsebanken

Berättelsebanken är en fantastisk skatt som består av tusentals brev, filmer och bilder. De skildrar hat, våld, rasism och svåra problem – men även kärlek, mod, vänskap och gemenskap. En del berättelser handlar om livet som ung, här och nu. Andra är tagna direkt från helvetet i koncentrationslägren under andra världskriget.

Hitta dina guldkorn genom att skriva in valfritt ord i den tomma sökrutan. Du kan även klicka på något av ämnena under sökrutan.

Visar 13 berättelser

Filtrera ner sökresultatet genom att klicka på en eller fler av kategorierna.

  1. My Story 1

    idag hittade den här sidan, har ett prov imorgon och håller på plugga, kult och roligt att en sån websidan finns och undrar vem sitter bakom. De är smarta människor iaf. dödstrött =? ja. På vad? på spelet.

  2. hatet.

    Jag ska här med berätta varför jag valde att raka av mig håret och skaffa ett par stålskodda kängor. Jag är uppvuxen i ett hem präglat utav barnaga, fattigdom, alkoholmissbruk. Redan vid 13 års ålder så började jag anamma högerextrema åsikter.

  3. en muslimsk invandrare i sverige

    jag känner att folk hatar mig bara för att jag ser ut som jag gör, det värsta jag vet är då jag sitter i bussen eller i tunnelbanan jag får världens äckligaste blickar, mitt självförtroende är totalt förstörd. 

  4. Jag saknar min mamma och min lilla bror

    Jag kommer från Somalia och har varit i Sverige i bara tre år. Jag bor med min pappa. Jag saknar min mamma och min lilla bror och vet inte var de är just nu. Men i mitt hjärta dom är fortfarande levande.

  5. Jag kan inte komma ihåg min barndom

    Av egen erfarenhet vet jag att man helst av allt vill radera bort och glömma allt det hemska som man har varit med om i livet. Jag kommer från Libanon och har bott här i Sverige i nio år. Vi flyttade från mitt hemland när jag var nio år.

  6. Skiljas från familjemedlemmar och hem

    Jag tycker föreläsningen var väldigt berörande. --- För ett tag, när jag satt där i aulan och såg på filmen, så blev jag jude själv. Jag kände paniken och ångesten att bli bortförd mot min vilja, skiljas från familjemedlemmar och hem.

  7. Inte lätt att höra om

    Jag tror inte alla förstår dig när du berättar din historia. Det är som en fruktansvärld saga. Det andra världskriget är inte lätt att höra om.

  8. Rymma till ny ort

    Carl Wennerstrand levde i ständig skräck för sin våldsamma, alkoholiserade styvfar. Till slut fick han nog, rymde och sökte upp sin biologiske far. Den första tiden var allting toppen, men det förflutna hann snart ikapp honom.

  9. Var är mina släktingar?

    När jag en dag frågade min mamma var alla mina släktingar är och var de bor, då svarade hon att en del lever och en del dog unga. Jag frågade varför de dog unga.

  10. Om de skulle leva nu

    Att förlora sin familj är det värsta som kan hända en!! Min farfar torterades när Pinochet hade makten i Chile. Jag förlorade kusiner och mostrar. Men jag kände dem inte för det hände innan jag föddes.

  11. Jag har inte pratat med någon

    Jag kommer från Kurdistans Irak. Jag var sex år när vi var tvungna att fly till byarna i Kurdistan i flera veckor, sedan blev vi attackerade av irakiska flygplan med kemiska gaser. Vi klarade oss därför att vi hade blivit varnade före.

  12. Där skulle vi bli döda

    Jag kommer från Kurdistans Iran. När jag var fyra år bestämde vi att vi skulle åka till Sverige. Men när vi kom till Polen blev vi fast i ett litet rum med en annan familj i tre, fyra dagar. Vi fick ingen mat.

  13. Det är viktigt att komma ihåg det som hänt

    upplevelser som fånge i olika koncentrationsläger, hur han slets från sin familj och aldrig mer återsett dem. Allt kändes så verkligt, så nära. Jag kunde se de magra människorna, lidandet, smärtan.